Idag har jag gjort en god gärning. En god gärning som ingen annan tänkte på att göra. När jag och mamma var på väg hem från stan med bussen så var det en äldre man som skulle av bussen med sin rullator. Han var säkert runt 70 år gammal. När han skulle av så snubblade han på något sätt och ramlade rakt över rullatorn som välte framåt.

Alla i bussen såg vad som hände, men ingen gjorde något, inte ens busschauffören. Så jag sprang förstås ut för att hjälpa honom. Jag hjälpte honom upp och såg till att han inte hade skadat sig på något sätt och samlade ihop alla hans prylar som han tappade när han ramlade omkull.

Allt gick bra och han hade inte slagit sig. Han tackade mig flera gånger och sedan gick jag på bussen igen.

Jag förstår inte människor som bara sitter där och tittar och hoppas att det löser sig! Det är väl självklart att man hjälper till om man kan.