Ja, som ni kanske förstod av rubriken har jag suttit och tittat på Two and a Half Men nyss. Jag gillar serien. Den har en skön humor. Det är inte en sån serie som man skrattar åt som till Vänner, men man sitter och småler. Det räcker.

Idag var jag nere på stan och handlade lite nödvändiga saker inför Nya Zeeland. (Och ett par onödiga). Nu gäller det att snåla, snåla, snåla. Men jag tror inte att jag hinner göra av med så mycket på mindre än en vecka. Jag skulle kunna om jag ville dock.

När jag skulle hem från stan så satte jag mig på bussen och kom sedan på att jag hade glömt köpa Aftonbladet till mamma, så jag gick ut ur bussen och frågade busschauffören om jag skulle hinna springa bort och köpa den. (Pressbyrån ligger bara ca 30 meter bort) Han sa att jag i så fall fick skynda mig, för han skulle åka om två minuter. Jag sprang, och när jag kom in så stod det redan två personer i kö. Fan, tänkte jag. Men jag frågade damen framför mig om jag möjligen inte kunde få gå före. "Jo, jag antar det. Men det är faktiskt inte mitt fel att du inte är här i tid". Sedan tittade hon surt på mig. Om man ändå ska gnälla, varför inte bara säga "Nej, det får du inte". Hur som helst så hann jag få med mig Aftonbladet hem. Men det var på håret.