Jag har för länge sen bestämt mig för att baka lussebullar till jul här i Nya Zeeland. Idag började jag med det vid fyratiden. Nu är klockan halv elva och jag är inte färdig. Vad i hela friden håller jag på med tänker ni kanske då?

Jo, det började med att jag inte hade någon aning om jag kunde använda jästen som de köpt. För den var inte för söta degar. Men jag bestämde mig till slut för att använda den ändå eftersom jag inte vet om det ens finns någon jäst för söta degar här. Jag började baka och det gick ganska bra. Jag ställde degen för att jäsa och gick iväg till affären för att köpa lite saker. När jag kom tillbaka hade det gått ungefär 45 minuter och jag tänkte att "nu måste degen vara färdigjäst". Jag tog bort handduken jag lagt över och tittade ner i bunken. Den hade inte rört sig ur fläcken!

Jag blev ledsen och frustrerad och allt möjligt så jag började gråta. (Jag ville verkligen ha lussebullar). Jag sa att det troligen berodde på jästen, att den var totalt värdelös och Jeremy sa att vi kanske bara skulle låta den vara en tag till och se om något hände. Men inget hände.

Då ringde Jeremy till Dereks bror Chris som tydligen är någon sorts kock och frågade vad han trodde var fel. Han frågade om jag hade knådat degen ordentligt. Jag sa att jag hade knådat så gott jag kunde men han sa att det säkert inte var tillräckligt. Jag kände inte alls för att knåda något mer så Dan kom till min undsättning och stod och knådade degen i säkert 20-25 minuter. Sedan ställde de den på jäsning igen och när vi tittade en timme senare så visst hade den jäst.

Det är bara jag som är värdelös helt enkelt. Det tog en jäkla tid, men nu ska jag ut och göra bullarna och sätta in i ugnen. Jag skriver mer och talar om ifall jag lyckades eller inte senare eller imorgon.

Lycka till Sophie!